54145 Gunnar Nylund, Rörstrand, "Igelkott", ur serien "Chamotte", chamotterat stengods med lysterglasyr, 1940/50-tal

Felix David Gunnar Åke Nylund, född den 1 maj 1904 i Paris, död den 7 januari 1997 i Lomma, var en svensk keramisk formgivare och skulptör. Gunnar Nylund var son till den danska konstnären Fernanda Jacobsen-Nylund och den finlandssvenske skulptören Felix Nylund. Han blev konstnärlig ledare för Rörstrand i Lidköping på 1930-talet, då han redan var etablerad keramiker i Danmark. Han arbetade först hos Bing & Grøndahl Porcelainsfabrik i Köpenhamn 1925–1928. Han startade tillsammans med Nathalie Krebs keramikverkstaden Saxbo 1928–1931. Gunnar Nylund arbetade sedan för Rörstrand 1931–1955, större delen av tiden som konstnärlig ledare. Senare återkom han som frilans under många år. Han blev välkänd för sitt nya matta fältspatsglaserade stengods och för sina djurskulpturer i stengodschamotte. Gunnar Nylund gjorde under fem decennier ett 30-tal reliefer och skulpturer för offentlig utsmyckning. Dessutom hade han från 1940-talet flera frilansuppdrag, formgav länge sanitetsgods och badrumsinredningar för Ifö-verken, designade även mycket annat från glas och silver till kylskåp. Från 1955 var han konstnärlig ledare för Strömbergshyttans glasbruk i Hovmantorp, senare som deras frilans. Gunnar Nylund återvände i början av 1960-talet till Köpenhamn, där startade han tillverkning av stengods för Nymölle Keramiska Fabrik i Lyngby. Efter Rörstrands ägarbyte återkom han till Lidköping 1964 som frilans. Hans stengodset från den tiden fick ibland en mer industriell prägel. Han var då dessutom upptagen av att göra Europas största stengodsfontän Scanisarius i Bromölla. Gunnar Nylund är gravsatt i minneslunden på Lomma kyrkogård. Bakgrund Gunnar Nylund föddes i Paris, där hans mor far studerade. Familjen flyttade 1907 till Köpenhamn och bodde senare även i perioder i Helsingfors. Före finländska inbördekrigets utbrott flyttade han 1917 med sin mor till Danmark och fortsatte studierna i en internatskola, där han tog studenten 1923. Året därpå fick han både arkitektpraktik- och keramisk utbildning i Finland och började sedan på arkitektlinjen på Det Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn. Skulpturpraktik fick Gunnar Nylund genom att assistera sin far, som uppmuntrade honom till djurstudier i zoologiska parker. Under arkitektstudierna försörjde han sig som illustratör och som frilans för Bing & Grøndahl, där han senare erbjöds anställning 1925. Han slutade på akademin, från vilken ett bestående intryck var Bauhausskolans strama former, som bidrog till hans funktionella köksserier och serviser. Hos Bing & Grøndahl hade Nylund först Paul Gauguins son Jean René Gauguin som mentor. Det var en inspirerade tid, och Gunnar Nylund gjorde där drygt 2.000 unika pjäser från 40 centimeter höga urnor till de miniatyrer, som genom åren var hans specialitet. När fabriken fick en ny bakåtsträvande konstnärlig ledare, sade Nylund upp sig och startade tillsammans med kemisten Nathalie Krebs keramikverkstaden Nylund och Krebs. Inför en stor utställning 1930 hos BO i Köpenhamn lanserade de namnet Saxbo. De blev omskrivna för sitt revolutionerande stengods i matta fältspatsglasyrer, oftast odekorerat och ibland i starka färger, vilket var ovanligt för tiden. Det mesta stengodset gjorde de som seriestengods - en nyhet i Norden. Enligt en konstkritiker kom deras stengods att bli stilbildande. Saxbo-stengodset väckte även uppmärksammat på deras utställning hos Svenskt Tenn i Stockholm 1930, då Gunnar Nylund värvades till Rörstrand, där han började året därpå. Rörstrand i Göteborg ägdes 1931 av Arabia och övertogs senare av Rörstrandskoncernen. I Göteborg formgav Gunnar Nylund både köksserier och serviser med framgång. För att få börja göra stengods flyttade den unge keramikern över till Rörstrands för konstgods okända fabrik i AB Lidköpings Porslinsfabrik ALP, som endast hade porslinstillverkning. Nylund stod under 1930-talet för de flesta av Lidköpingsfabrikens serviser. Tack vare egen teknik lyckades han tillsammans med skickliga medarbetare framställa det första svenska stengodset med sidenmatta fältspatsglasyrer med många uppmärksammade glasyrer som "Oxblod" och harpälsglasyrer. Hans stengodskollektion, liksom hans stora originalskulpturer i skimrande stengodschamotte, väckte stor uppmärksamhet. Kring mitten av 1930-talet lanserade han Rörstrands serier i stengodschamotte. På 1940-talet tillkom de vackra blomliknande kristallglasyrerna, även fabrikens andra konstnärer fick tillgång till alla Nylunds glasyrer för verk under studiomärket "R", som han införde redan 1931. Rörstrands matta fältspatsglaserade stengods kom att påverka flera svenska keramiker, som tidigare mest gjort saltglaserat stengods, av samma slag som Höganäs krukor, eller högbränt blyglaserat lergods, så kallat starkeldsgods, ibland felaktigt kallat stengods trots att det inte var tillräckligt högbränt och sintrat.